Matproduktion

Pga. den ständigt ökande befolkningsmängden i världen beräknar FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO att behovet av mat i ett globalt perspektiv kommer att öka med  70 % under de kommande decennierna fram till år 2050. Den svällande befolkningen kommer att innebära att ökade krav ställs på lantbrukets matproduktion.

Detta innebär att odling av biomassa för bränsleproduktion, s.k. bioenergi-gröda, i ökad omfattning kommer komma att konkurrera med allt viktigare odling av gröda ämnad för matproduktion. I sitt uttalande ang. framtida riktlinjer poängterar också Kungliga vetenskapsakademien att ”Jordbruksproduktion skall primärt användas för mat, samtidigt som vi undviker global avskogning och bibehåller biologisk mångfald. Även om vi har dessa begränsningar kan en stor mängd bioenergi komma från jordbruket, genom att använda restprodukter och organiskt avfall.” I linje med detta krävs alltså att biomassa som inte kan användas till mat, t ex rensavfall från lantbruket, i ökad utsträckning används för bioenergiproduktion.

Globalt produceras årligen en stor mängd agrara biprodukter. Torrt avrens i form av halmrester, skal, agnar och sekunda fröer är biprodukter inom utsädesproduktion, spannmålsproduktion och annan verksamhet inom lantbrukssektorn. Sammantaget i världen beräknas totalmängden lantbruksavrens att uppgå till ca 16 miljarder ton (källa: European Biomass Industry Association, EUBIA). För närvarande, antingen bränns största delen av denna mängd biomassa eller så komposteras den i form av landdeponi. Vid kompostering förmultnar avrenset och avger då miljöskadlig metangas. Vid förbränning av biomassa avges inte metangas, men förbränningsprocessen kräver noggrann kontroll.

Från ett etiskt perspektiv kan produktion av bioenergi från matgrödor aldrig anses rätt och riktigt. Biprodukter från jordbruket måste användas.

Biprodukter från Lantbruket – Torrt avrens i form av halmrester, skal, agnar och sekunda fröer från Skånefrö AB:s verksamhet.